Om Kundera och romaner.

Igår tittade jag på teves litteraturmagasin ”Babel”. Jo Nesbø var med och han citerade Milan Kundera. Kundera hade skrivit någonstans att romanen endast har existensberättigande om den behandlar det som endast romaner kan behandla.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, naturligtvis, och jag kunde inte hålla med mer. Men det gäller inte bara romaner. Det gäller allting människor ägnar sig åt. Alla människor, och alla verksamheter, och inte minst måleri, skall ägna sig åt det bara de kan ägna sig åt. Man kan inte uttrycka pluralism, viljan till mångfald, tydligare än så. Om alla människor, och alla verksamheter, ägnar sig åt vad som är unikt för dem, eller för verksamheten i fråga, kommer livet att bli oerhört mycket rikare än om alla babblar i mun på varandra om precis samma saker.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Barnen

De verkligt stora konstnärerna är barnen. Från tre års ålder till skolstarten var vi alla stora konstnärer. Det var då vi alla, med stort existentiellt allvar, undersökte världen med pennor, papper, färg och kritor som hjälpmedel. Det var då vi verkligen var oss själva. Från och med skolstarten ägnar man sig åt att skolas in i sin kulturs föreställningar om vad som är rätt och fint.
Hur många gånger har jag inte kämpat mig igenom dötrista utställningar av vuxen, viktig, konceptuell experimentkonst, som inte gett mig ett smack, för att, till slut, hamna på en utställning av dagisbarn. Där har den trista pretentiösa stämningen helt blåst bort och ersatts av en berusande känsla av att livet är möjligt. Det går att vara sig själv! Det går att vara fri! Livet går att formulera!
Det här är inte någon originell uppfattning. Den delades av större delen av förra seklets konstnärer. Men, å andra sidan, jag har inte så många åsikter av lust att vara originell.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Om vildheten

Vi vill vara vilda. Vi vill vara tuffast, rockigast och mest häpnadsväckande av alla. Det vill vi alla, och det är ingenting att hymla om. Men räcker verkligen det?
Vildhet och precision! Det är grejen! Att ha förmågan att agera fritt är alltid stort. Även de gånger det inte leder till några storartade resultat. Att kunna det är dessutom en absolut förutsättning om man vill skapa något nytt och häpnadsväckande.
Två av dem jag är mest stolt över att ha varit samtida med, Jimi Hendrix och Miles Davis, var bägge två ytterst angelägna om att vara de tuffaste och vildaste, av deras samtids vilda och tuffa musiker, men det räckte inte med det. Bägge två eftersträvade också en precision mitt i vildheten. En strävan som alltid är närvarande. Även de få gånger de inte lyckas nå den eftersträvade precisionen.
En tom, vild gest, som inte strävar efter någonting utöver sig själv, blir till slut bara ett enda stort, tryggt manér, och det var väl inte det som var meningen. Då kunde man ju ha börjat med hötorgskonst redan från början!
Eller, för att formulera sig som Picasso: – Att imitera andra är väl inte så farligt, så länge man inte imiterar sig själv!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Teckning

I likhet med några av mina största idoler – Lage Lindell, Siri Derkert – är jag i minst lika hög grad tecknare som målare. Vanlig, enkel blyertsteckning har alltid varit grejen för mig. Kol eller tusch har jag aldrig klarat av. Det blir så jävla estetiskt!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Konstens exstensiella innehåll.

Existentiell och existentialism är finord, som man använder för att slå folk i huvudet med. Precis som när man säger koncept, istället för idé, och kontext, istället för sammanhang. Men till skillnad från koncept och kontext finns det inget vardagligt alternativ till existentiell, och det är därför svårt att vara utan det.
Särskilt för en konstnär. Oberoende om man är ord-, bild-, ljudkonstnär, skådespelare eller dansare är existensen själva ämnet för verksamheten.
Konst, musik eller poesi, när det intresserar mig, ger mig den fullkomligt berusande känslan av att livet går att formulera, att livet går att gestalta. Att det är möjligt att leva genom  att måla, skriva eller spela. Att man, genom att måla, skriva eller spela, kan formulera vad det innebär att vara människa.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Jazzen

Ingenting i modern tid har betytt så mycket som jazzen.

Jazzen är inte bara vår tids viktigaste musikaliska rörelse. Det är den viktigaste rörelsen överhuvudtaget. Politiskt, religiöst, existentiellt! Vad ni vill! Ingen annan stans har rätten till det egna livet formulerats så starkt, så tydligt, som  i jazzen. Rätten att själv definiera sitt eget liv, själv bestämma vad som är viktigt för en, och leva ut det i största möjliga frihet. Rätten att slippa underkasta sig en överordnad tolkning.

Den som inte, på något sätt, förstår jazz, förstår ingenting.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Stil

Ett av de begrepp jag avskyr mest av allt är stil. Det är motsatsen till alla seriösa försök att förstå och fördjupa sig i någonting, vad det vara må. Stil är en samling konventioner, fixa och färdiga åsiktspaket, uppfunna, och förvaltade, av kulturvetare, vilka konstnärer, författare, musiker och kulturintresserade i allmänhet, har att underkasta sig.
Till yttermera visso är stil ett begrepp man använder sig av för att motivera verksamheter man inte fullt ut förstå vädret av. Tänk själv! Vilken stil äter du i? Vilken stil skiter du i? Vilken stil sover du i? Vilken stil går du i? Sannolikt ingen alls. Du bara äter, skiter, sover och går utan att bekymra dig om stil alls, och att du klarar av att göra det beror på att du förstår de här verksamheternas värden. Du behöver inte någon stil alls för att motivera att du ägnar dig åt dem.
När det kommer till kulturyttringar, däremot, vet ytterst få egentligen varför man skall intressera sig för dem. Man har en vag känsla av att det är ”fint”, på ett eller annat sätt, och för att motivera för sig själv varför man ägnar sig åt någonting som bara är ”fint” kan begrepp som stil komma till nytta. Det känns väl tryggt på något sätt?

Publicerat i Kulturyttringar | Lämna en kommentar

Gallerinatten 2015

Som konstnär är jag ganska udda i det avseendet att jag, i det närmaste, totalt skiter i konst. Konst intresserar mig ytterst marginellt.
Jag läser tämligen mycket, sen en hel del på film och lyssnar väldigt mycket på musik. Allt detta ger mig oändligt mycket mer än konsten, och det är då, framför allt, den dagsaktuella samtidskonsten, som så fullkomligt dominerar gallerier, konsthallar, museer och det offentliga rummet, som i så oerhört stor grad tråkar ut mig. Läs mer

Publicerat i Kulturyttringar | Lämna en kommentar

Bild och motiv.

Jag träffade en kompis på en utställning. Det var en alldeles utmärkt utställning av Gerhard Nordström. Vi gick runt och tittade på målningarna och jag frågade min kompis vad han tyckte om bilderna. Han svarade med ett långt anförande om landskap, slätter, bokskogar och berättade små anekdoter om sina upplevelser av, och minnen från, vistelser i naturen. När jag då replikerade att jag inte hade frågat vad han tyckte om motiven, utan om bilden, blev han alldeles förvirrad. Han hade överhuvudtaget inte tänkt på att det inte var samma sak, och det är symtomatiskt för konstlivet i den tid vi lever. Att vi inte har något sätt att prata om själva bilden. Det är synd, tycker jag. Mycket, mycket synd! Vad som är ännu värre är att denna inställning begränsar vår förståelse för livet, verkligheten, existensen. Läs mer

Publicerat i Kulturyttringar | Lämna en kommentar

Äntligen är den nya ateljén invigd!

Det ”Öppna Hus”, med vilket jag avsåg att, tillsammans med mina vänner, inviga min nya ateljé, blev den 8/5 äntligen av. Ett halvår senare än planerat. Den här gången utan plötsliga översvämningar eller andra fatala överraskningar.
Ca: ett fyrtiotal vänner deltog totalt under kvällen. Spriten flödade och alla var glada. Kvällen avslutades på en för mig helt okänd lokal. Jag minns inte hur jag kom hem.
Som vanligt utmärkt sig vänner J F-berg genom sitt synnerligen balanserade drickande, sin bildade humor och sitt allmänt väluppfostrade uppträdande. En skam för vänkretsen. Några av de yngsta barnen har ännu inte hämtat sig, men vi hoppas på den framtid som läker alla sår.

Menar Wijkan

Publicerat i Aktuellt | Lämna en kommentar